Det är så berikande att träffa olika människor! Jag hjälpte till i Folketshus i lördags när Motorveteranerna hade sin marknad i Allhallen.
Jag stod bl.a. i kassan i cafeterian. Så många människor som vallfärdat till Hovmantorp pga sitt motorintresse! Några var tysta och andra pratsugna. Någon var glad för att han hittat exakt rätt styre. Någon undrade om jag kunde ge honom ett startsnöre… Jag visste inte vad han var ute efter; skojade han eller var han kanske rent ut av lite oförskämd? Jag såg nog ut som en fågelholk och hans kompis förklarade att han menade en tesked att röra om i koppen med?!? Dessa människor… deras samtal med varandra vid fikaborden… det var många facktermer jag inte förstod! Snacka om nördar!
(Wikipedia: Nörd är en stereotyp benämning på en person med ett fixerat intresse eller intresseområde. Fram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftst negativt…men idag används ordet minst lika ofta positivt.)
Jag menar det verkligen positivt! Vad härligt att ha ett så starkt intresse av något. Vad positivt att det ordnas träffpunkter som denna där de kan träffa likasinnade att diskutera med. Men vänta nu…
Det kanske är precis som när vi får träffa andra som jobbar inom förskola/skola… När vi träffar någon som förstår hur vi har det och vad vi gör. Som delar vårt proffessionsspråk. I vissa sammanhang kanske vi anses vara nördar av de som inte hänger med riktigt när vi pratar om grundverksamhet, pedagogisk måltid, tamburkontakt, bildschema, systematiskt kvalitetsarbete, Grej of the day mm. För att inte tala om den proximala utvecklingszonen… var sitter den? Har alla en? Är det nån som har sett den och hur vet vi annars att den finns på riktigt 😊.
De flesta yrken har ett proffessionsspråk. Vi som jobbar inom förskola och skola har olika utbildning, ålder, erfarenhet och modersmål. Därför är det viktigt att vi har ord som vi alla vet vad de innebär. Vill vill komma bort från individuella tolkningar och tyckanden. Dessa fackuttryck svetsar oss samman i en gemensam förståelse av vårt uppdrag. Man brukar säga att ett gemensamt proffessionsspråk ger yrket högre status. Det man måste tänka på är att det även kan vara exkluderande. När vi pratar med föräldrar eller andra som saknar dessa fackuttryck måste vi kunna förmedla vad vi menar på ett enklare sätt. Annars kommer folk runt omkring oss aldrig att förstå vårt komplexa uppdrag. Att både kunna de fina orden och att kunna förklara innebörden av dem, det är kompetens! Men vi är ju pedagoger…och kanske nördar.