Strandskydd

Strandskydd gäller vid hav, sjöar och vattendrag och omfattar både land- och vattenområdet. Normalt gäller skyddet 100 meter från strandlinjen men kan i vissa fall utökas av länsstyrelsen. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur och växtliv.

Från och med den 1 juli 2009 har kommunerna det primära ansvaret för att hantera frågor om strandskydd. Som regel är det den kommunala nämnd som har hand om plan- och byggfrågor som får ansvaret för dispensärenden, eftersom den bevakar frågor kring strandskydd även vid ansökan om till exempel bygglov.

Inom den strandskyddade zonen gäller förbud mot att

• uppföra nya byggnader eller ändra de som redan finns, så att de kan användas till något annat ändamål,
• gräva eller på annat sätt förbereda för sådana byggnationer,
• utföra andra anläggningar eller anordningar som strider mot strandskyddets syfte, det vill säga försämrar tillgängligheten enligt allemansrätten eller väsentligt försämrar livsvillkoren för växter och djur. Exempel på detta är båthamnar, bryggor, parkeringsplatser och golfbanor,
• utföra andra åtgärder som kan skada växt- och djurliv, till exempel fälla träd, gräva eller gödsla.

Länsstyrelserna ska granska alla dispenser och upphävanden av strandskydd inom detaljplaner som beviljas i länet. Om ett beslut är felaktigt ska de upphäva beslutet. Detta beslut kan sedan överklagas till högre instans.

Vid frågor angående strandskydd kontakta bygg- och planchefen eller byggnadsinspektören.